SKOLAN En lärare som blivit
sparkad och slagen av en elev får inget skadestånd trots en fällande dom
mot eleven. Tingsrätten menar att läraren likt en polis eller
ordningsvakt måste räkna med att visst våld kan förekomma. Rätten har
därmed godtagit att det förekommer våld mot lärare i skolan. Det kan man
inte göra! Vi godtar absolut inte detta, skriver Metta Fjelkner.
Nyligen kunde vi läsa om att en högstadieelev i Kiruna har dömts för att ha sparkat, slagit och hotat en lärare. Men läraren får inget skadestånd – tingsrätten menar att läraren likt en polis eller ordningsvakt måste räkna med att visst våld kan förekomma.
Jag menar att domen i Gällivare tingsrätt med rätta väckt stora diskussioner, samt förvåning och ilska. Lokalt, såväl som nationellt. Först skakar man bara på huvudet, sedan inser man att detta är allvar.
Bakgrunden till händelsen är att ett par elever uppträdde stökigt i skolan och till slut lyfte en lärare ut en av dem från skolans matsal. Det är på sin plats att påpeka att skolan har en skyldighet att se till att inte elever kommer till skada. Om läraren inte hade ingripit och andra elever skadats hade läraren kunna klandras för att inte ha ingripit. Pojken slog och sparkade läraren och letade även upp en innebandyklubba och hotade att slå ihjäl honom.
Jag tycker både domstolens resonemang och motiveringen i domen är mycket märkligt. Och nej, jag tycker inte man kan förutsätta att lärare ”ska ha beredskap för att visst hot och våld kan förekomma vid ett ingripande mot en elev, på samma sätt som exempelvis en ordningsvakt eller polis”.
Enligt Lärarnas Riksförbunds arbetsmiljöundersökningar utsätts 7 % av lärarna för våld på sin arbetsplats och 16 % har hotats. Siffrorna har gått upp dramatiskt jämfört med tidigare mätningar.
Enligt mitt sätt att se så ska vi lärare inte räkna med att utsättas för våld i tjänsten. Polis och ordningsvakt har dessutom rätt att ingripa rent fysiskt – det får inte vi lärare göra. Vi får inte ta i elever, utan kan bli anmälda. Det är högst tveksamt att jämföra lärare och deras tillsynsplikt med poliser i sådana här sammanhang.
Polisen är utbildad i att försvara sig mot fysiskt våld och har oftast dessutom mer eller mindre skydd på sig. Då får lärarna utifrån denna dom kräva arbetsförlagd självförsvarsutbildning på arbetstid. Är det så vi vill ha det?
Nej, vi kan inte tolerera detta synsätt. Tingsrätten har, utifrån mitt juridiska lekmannaperspektiv, godtagit att det förekommer våld mot lärare i skolan. Det kan man inte göra! Vi godtar absolut inte detta. Det finns inget i vår tjänstebeskrivning eller i utbildningen där det utgår från att vi ska utsättas för våld.
Lärarnas Riksförbund, och förutsätter jag från Sveriges hela lärarkår, ifrågasätter domen som vi befarar kan bereda marken för att våld mot lärare ska ses mindre allvarligt. Vi kommer nu titta närmare på detta för att se vad som kan göras i denna fråga. Tingsrätten har visat ett orimligt sätt att resonera.
Dessutom är det så den som blir utsatt för våld, hot om våld, tvång eller liknande i sin myndighetsutövning (t.ex. poliser), utöver det straffrättsliga skyddet mot misshandel, också har ytterligare ett straffrättsligt skydd när det gäller våld eller hot mot tjänsteman, alternativt förgripelse mot tjänsteman. Detta skydd tillkommer inte lärare när de agerar inom ramen för sin tillsynsplikt eftersom det inte utgör myndighetsutövning. Även här är lärare alltså i en sämre position än de yrkesgrupper som man jämför dem med i Gällivare-domen, vilket gör det ytterligare märkligt att jämföra med dessa grupper när man resonerar kring rätten till skadestånd.
Den högvördige rådman Ingemar Taavola, som till tidningen Norrländska Socialdemokraten säger att skadestånd till lärare och poliser bedöms enligt samma princip, har mycket att inhämta om hur skolans verklighet ser ut. Vi lärare är inte poliser eller ordningsvakter. Vi accepterar inte att våld riktas mot oss. Och ska så inte heller göra.
Detta är ytterligare ett steg i fel riktning. Våld och hot ska alltid tas på allvar. Bara för att det sker i skolans värld så ser man annorlunda på det. Varför?
Det skall vara nolltolerans när det handlar om våld i svensk skola. Också när det gäller våld mot lärare.
Nyligen kunde vi läsa om att en högstadieelev i Kiruna har dömts för att ha sparkat, slagit och hotat en lärare. Men läraren får inget skadestånd – tingsrätten menar att läraren likt en polis eller ordningsvakt måste räkna med att visst våld kan förekomma.
Jag menar att domen i Gällivare tingsrätt med rätta väckt stora diskussioner, samt förvåning och ilska. Lokalt, såväl som nationellt. Först skakar man bara på huvudet, sedan inser man att detta är allvar.
Bakgrunden till händelsen är att ett par elever uppträdde stökigt i skolan och till slut lyfte en lärare ut en av dem från skolans matsal. Det är på sin plats att påpeka att skolan har en skyldighet att se till att inte elever kommer till skada. Om läraren inte hade ingripit och andra elever skadats hade läraren kunna klandras för att inte ha ingripit. Pojken slog och sparkade läraren och letade även upp en innebandyklubba och hotade att slå ihjäl honom.
Jag tycker både domstolens resonemang och motiveringen i domen är mycket märkligt. Och nej, jag tycker inte man kan förutsätta att lärare ”ska ha beredskap för att visst hot och våld kan förekomma vid ett ingripande mot en elev, på samma sätt som exempelvis en ordningsvakt eller polis”.
Enligt Lärarnas Riksförbunds arbetsmiljöundersökningar utsätts 7 % av lärarna för våld på sin arbetsplats och 16 % har hotats. Siffrorna har gått upp dramatiskt jämfört med tidigare mätningar.
Enligt mitt sätt att se så ska vi lärare inte räkna med att utsättas för våld i tjänsten. Polis och ordningsvakt har dessutom rätt att ingripa rent fysiskt – det får inte vi lärare göra. Vi får inte ta i elever, utan kan bli anmälda. Det är högst tveksamt att jämföra lärare och deras tillsynsplikt med poliser i sådana här sammanhang.
Polisen är utbildad i att försvara sig mot fysiskt våld och har oftast dessutom mer eller mindre skydd på sig. Då får lärarna utifrån denna dom kräva arbetsförlagd självförsvarsutbildning på arbetstid. Är det så vi vill ha det?
Nej, vi kan inte tolerera detta synsätt. Tingsrätten har, utifrån mitt juridiska lekmannaperspektiv, godtagit att det förekommer våld mot lärare i skolan. Det kan man inte göra! Vi godtar absolut inte detta. Det finns inget i vår tjänstebeskrivning eller i utbildningen där det utgår från att vi ska utsättas för våld.
Lärarnas Riksförbund, och förutsätter jag från Sveriges hela lärarkår, ifrågasätter domen som vi befarar kan bereda marken för att våld mot lärare ska ses mindre allvarligt. Vi kommer nu titta närmare på detta för att se vad som kan göras i denna fråga. Tingsrätten har visat ett orimligt sätt att resonera.
Dessutom är det så den som blir utsatt för våld, hot om våld, tvång eller liknande i sin myndighetsutövning (t.ex. poliser), utöver det straffrättsliga skyddet mot misshandel, också har ytterligare ett straffrättsligt skydd när det gäller våld eller hot mot tjänsteman, alternativt förgripelse mot tjänsteman. Detta skydd tillkommer inte lärare när de agerar inom ramen för sin tillsynsplikt eftersom det inte utgör myndighetsutövning. Även här är lärare alltså i en sämre position än de yrkesgrupper som man jämför dem med i Gällivare-domen, vilket gör det ytterligare märkligt att jämföra med dessa grupper när man resonerar kring rätten till skadestånd.
Den högvördige rådman Ingemar Taavola, som till tidningen Norrländska Socialdemokraten säger att skadestånd till lärare och poliser bedöms enligt samma princip, har mycket att inhämta om hur skolans verklighet ser ut. Vi lärare är inte poliser eller ordningsvakter. Vi accepterar inte att våld riktas mot oss. Och ska så inte heller göra.
Detta är ytterligare ett steg i fel riktning. Våld och hot ska alltid tas på allvar. Bara för att det sker i skolans värld så ser man annorlunda på det. Varför?
Det skall vara nolltolerans när det handlar om våld i svensk skola. Också när det gäller våld mot lärare.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag blir ledsen, frustrerad och arg. Jag vägrar acceptera att en elev sparkar och slår mig eller någon av mina kolleger. Jag tror inte det finns något jobb där man accepterar att bli sparkad och slagen. Det blir alltid konsekvenser men...inte inom läraryrket. Det är nästan patetiskt.
Vart är ryggraden hos lärarna? Jag hoppas på en omfattande strejk efter sommaren så att vi lärare får höras synas och kräva bättre arbetsförhållanden. Vad skulle samhället göra om lärarna gick ut i strejk och skolorna stod stilla? De skulle inte kunna göra något och vi lärare får fantastiska förhandlingsmöjligheter.
Nu får vi sluta prata och diskutera och komma till handling. Det är hög tid att vi organiserar oss för en strejk som kommer att beröra hela Sverige. Jag pratar om en storslagen strejk med banderoller, plakat osv och skrika framför kommunhusen eller riksdagen.
Men det blir det säkert inte jag får fortsätta drömma och se hur andra länder får saker och ting gjorda. Vem vet...jag får hoppas och hålla öron och ögon öppna för en dag kanske det händer och då gäller det att hänga på tåget.
Du är väl med?!!!!!!
