Människan
Vi tror att människan är skapad av Gud till att leva i gemenskap med Honom. Människans relation till Gud skall vara präglad av ett barnaskap. Människans uppgift är att under Guds ledning förvalta jorden. (1Mos 1:26, Rom 8:15)Vi tror att människans relation till Gud blev skadad genom begäret efter att ”bli som Gud” och begäret efter att på egen hand kontrollera livet. Varje människa är märkt av denna synd och själv skyldig till synd. Varje människa är därför i behov av frälsning för att få frid med Gud och för att få en upprättad och fungerande gemenskap med Gud samt evigt liv. (1Mos 3:1-13, Rom 3:9-10, Rom 3:23, Rom 5:1)
Alla människor – troende som otroende – delar samma förgängliga tillvaro under detta jordeliv. De avlidna troende skall vid Jesu återkomst uppstå från de döda. Alla troende skall vid Jesu återkomst få en förvandlad kropp och sedan alltid få vara med Jesus. (Rom 8:20-21, 1Kor 15:51-52, 1Tess 4:13-17)
Vi tror att människan är både ande, själ och kropp i en helhet. Människan har inget gudomligt i sig själv och kan aldrig bli gudomlig eller ”bli som Gud”. Men en troende kan få del av gudomlig natur genom att Guds Ande tar sin boning i den troendes inre. Guds Ande är en borgen/handpenning på det eviga och fullkomliga liv som skall komma de troende till del vid Jesu återkomst. (Rom 8:15, 23, 2Kor 1:22, Ef 1:4, 1Tess 5:23)
Varför finns vi?
Vad är meningen med livet?
vad gör livet meningsfullt?
Frågorna kan bli många och jag tycker att det är viktigt att vi ställer oss dessa frågor. Varför lever jag?
Vad är meningen med människans existens?
Jag tror att vi hittar dessa svar i Bibeln.
