Dumheter

När ett barn gör något dumt så har man tre sätt att bemöta barnet.

1. Du kan skämta bort händelsen och tänka att det är ett barn under 7 år som inte riktigt vet vad som är rätt och fel.

2. Du kan ta tag i barnet och skälla på det med en hög och hård röst och ställa barnet till svars.

3. Bemöta barnet på hans/hennes nivå och förklara vad den har gjort för fel och försäkra dig att barnet har förstått att den har gjort fel.

Vilket sätt skulle du ha använt dig av?
Eller vilket sätt skulle du vilja blivit bemöt med om du vore ett barn?

Hur som helst så anser jag att det är viktigt att barnet ifråga förstår att den har gjort fel och att den inte ska göra så igen. Men att bemöta barnet med hög och bestämd röst som skapar något av en chock för barnet tror jag är ett fel sätt att korrigera barnet på. Speciellt om det inte är ens eget barn.

Barnet ifråga kanske gjorde dumt men den vuxne som skällde på barnet gjorde också dumt.
Så jag undrar i mitt lilla upprörda sinne vem som gjorde mest dumt, barnet eller den vuxne?

Svaret är ganska lätt för mig som såg hel händelsen, den vuxne så klart. Med ett vuxet förstånd och en IQ på över 80 (skulle jag tro) så är det inte så svårt för den vuxne att bemöta barnet på ett framgångsrikt sätt. Men det gjorde han inte enligt mig. Dumheter säger jag bara och jag önskar att jag hade mod att säga det till honom. Men det kanske vore farligt för vem vet han kanske tar tag i mig med och vem vet vad som kunde ha hänt då...Gud vet!

Låt oss ta lärdom av varandra och i detta fall en konflikt mellan en vuxen och ett barn. När ett barn i våra vuxnas ögon har gjort något fel så kan det vara så att barnet inte ser det som är fel i hans/hennes agerande. Det blir på oss vuxnas ansvar att förklara vad som var fel och varför det är fel.