Kan man tänka sig. När jag öppnade min mail såg jag i inkorgen ett mail från skolverket.
Jiiippiii, nu har jag fått min legitimation. det känns ju ganska bra. Då var man nu legitimerad lärare så om någon kommer kan jag legitimera mig. Nice!!!
Idrottslärare från årskurs 1 till gymnasiet.
Legitimationen ska skrivas ut och lamineras så fort jag kommer till jobbet.
Jag heter Andreas och är 40+. jag är gift och har 4 barn. Om du följer min blogg kommer du bla. kunna läsa om vad som händer inom skolvärlden, StarCraft2 och mitt vardagsliv.
tisdag 16 april 2013
Magsjuk.... :(
Idag har jag varit hemma, magsjuk. Det är inte kul. Så idag har det varit lugnt. Vilat mycket och ätit blåbärssoppa.
Nu ligger jag i sängen och tittar på SC. Magen är fortfarande lite upprorisk så man är beredd på det värsta.
Jag kommer vara hemma imorgon också men då är jag förhoppningsvis mycket bättre. Då blir det kanske till att göra lite hemmasysslor. Lite jobb kanske det också blir. Men vi får se.
Nu ligger jag i sängen och tittar på SC. Magen är fortfarande lite upprorisk så man är beredd på det värsta.
Jag kommer vara hemma imorgon också men då är jag förhoppningsvis mycket bättre. Då blir det kanske till att göra lite hemmasysslor. Lite jobb kanske det också blir. Men vi får se.
Samverkan...
Sista delen eller stycket i dokumentet följer här nedan.
Ständigt lärande är vår ledstjärna. Japp håller med.
Med samverkan skapar vi arbetsglädje och förutsättningar för att nå detta mål. Jag vet inte om jag håller helt med. För att samverkan ska fungera och ge resultat krävs planering mellan de kolleger som ska ha samverkan. Utan planering blir samverkan bara jobbigt och arbetsglädjen obefintlig. På vilken arbetsplats finns det ett fungerande samverkan mellan kollegerna? Jag tycker att om inte förutsättningarna finns för samverkan så kan man inte heller ha samverkan. Samverkan bara för att leder ingenstans.
Genom att kombinera våra olika kompetenser på rätt sätt ökar vi vårt lärande men också vår förståelse för varandras utmaningar. Nyckelordet i denna mening är förståelse. Det är superviktigt att vi har förståelse för varandras uppdrag och utmaningar. När vi förstår varandra kan vi också hjälpa varandra på olika sätt. Hur skapar vi då förståelse för varandras utmaningar? Genom samtal och samarbete. Ofta har vi fördomar om hur det är att jobba på fritids eller jobba som klassföreståndare osv. Men det är inte förrän vi verkligen provar arbetsuppgifterna som vi förstår hur det är på respektive arena. I skolan finns det olika uppdrag för olika lärare och pedagoger och utmaningen för oss alla är hur vi kan samarbeta så att det blir till elevens bästa.
När utmaningarna är stora är samverkan det bästa sättet att klara av situationen. I dagens skola kan inte den enskilda läraren klara sig själv. Yrket som lärare har blivit så komplext att samverkan, samarbete och stöd utifrån är ett måste för att klara av sitt uppdrag.
Vi tar tillvara olikheter och ser att de har en positiv inverkan på vår verksamhet och vårt uppdrag. nu skulle jag vilja skicka en fråga till alla rektorer i vårt avlånga land. Hur tar ni tillvara på de olikheter som finns hos era arbetare? Vi är olika med olika kompetenser osv. Men får vi blomma ut i vår kompetens i det uppdrag vi har? Jag tror inte det. jag tror och jag vet av egen erfarenhet att det är ofta som vi begränsas i vårt uppdrag och på så vis begränsas vår kompetens. Hur blir vi begränsade? Genom att vi har för lite planeringstid, stora barngrupper och för mycket administrativa uppgifter. Hur tar vi tillvara på de olikheter som finns på min arbetsplats? Bra men det kan bli mycket bättre.
Samverkan handlar också om vår inställning till hur vi tar oss an olika uppgifter - vi är lösningsfokuserade snarare än problemfokuserade. Håller med. Men jag tror att vi inte kan utesluta problemfokuseringen. jag tror att problemfokusering är nödvändigt för att hitta en bra lösning. Ibland kan problemet vara så stort så att lösningarna blir så krävande för läraren eller pedagogen så att det bästa är att hitta en annan lösning. Kanske lite kryptiskt skrivet men ni som är inom skolan förstår säkert vad jag menar.
Ständigt lärande är vår ledstjärna. Japp håller med.
Med samverkan skapar vi arbetsglädje och förutsättningar för att nå detta mål. Jag vet inte om jag håller helt med. För att samverkan ska fungera och ge resultat krävs planering mellan de kolleger som ska ha samverkan. Utan planering blir samverkan bara jobbigt och arbetsglädjen obefintlig. På vilken arbetsplats finns det ett fungerande samverkan mellan kollegerna? Jag tycker att om inte förutsättningarna finns för samverkan så kan man inte heller ha samverkan. Samverkan bara för att leder ingenstans.
Genom att kombinera våra olika kompetenser på rätt sätt ökar vi vårt lärande men också vår förståelse för varandras utmaningar. Nyckelordet i denna mening är förståelse. Det är superviktigt att vi har förståelse för varandras uppdrag och utmaningar. När vi förstår varandra kan vi också hjälpa varandra på olika sätt. Hur skapar vi då förståelse för varandras utmaningar? Genom samtal och samarbete. Ofta har vi fördomar om hur det är att jobba på fritids eller jobba som klassföreståndare osv. Men det är inte förrän vi verkligen provar arbetsuppgifterna som vi förstår hur det är på respektive arena. I skolan finns det olika uppdrag för olika lärare och pedagoger och utmaningen för oss alla är hur vi kan samarbeta så att det blir till elevens bästa.
När utmaningarna är stora är samverkan det bästa sättet att klara av situationen. I dagens skola kan inte den enskilda läraren klara sig själv. Yrket som lärare har blivit så komplext att samverkan, samarbete och stöd utifrån är ett måste för att klara av sitt uppdrag.
Vi tar tillvara olikheter och ser att de har en positiv inverkan på vår verksamhet och vårt uppdrag. nu skulle jag vilja skicka en fråga till alla rektorer i vårt avlånga land. Hur tar ni tillvara på de olikheter som finns hos era arbetare? Vi är olika med olika kompetenser osv. Men får vi blomma ut i vår kompetens i det uppdrag vi har? Jag tror inte det. jag tror och jag vet av egen erfarenhet att det är ofta som vi begränsas i vårt uppdrag och på så vis begränsas vår kompetens. Hur blir vi begränsade? Genom att vi har för lite planeringstid, stora barngrupper och för mycket administrativa uppgifter. Hur tar vi tillvara på de olikheter som finns på min arbetsplats? Bra men det kan bli mycket bättre.
Samverkan handlar också om vår inställning till hur vi tar oss an olika uppgifter - vi är lösningsfokuserade snarare än problemfokuserade. Håller med. Men jag tror att vi inte kan utesluta problemfokuseringen. jag tror att problemfokusering är nödvändigt för att hitta en bra lösning. Ibland kan problemet vara så stort så att lösningarna blir så krävande för läraren eller pedagogen så att det bästa är att hitta en annan lösning. Kanske lite kryptiskt skrivet men ni som är inom skolan förstår säkert vad jag menar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
