Jag och barnen åkte och handlade. Väl inne i affären utspelar sig följande ungefär vid fågelfröna och frysdiskarna:
- Pappa, pappa följ efter mig.
- Nej svarade jag lite argt. Vi måste handla ganska fort så vi kan åka hem och laga mat.
- Men titta jag vill köpa en blomma till min mamma.
Vad säger man när man hör något sådant från en 5årig son?
Jag tyckte det var så charmigt så det blev en blombukett som Gabriel valde, helt själv. Jag fick naturligtvis betala men det är helt okay. Hoppas att denna goda sida håller i sig när han blir äldre och då får han också betala för sina blommor.