1. Den som vill kalla sig kristen måste ha samma kristendom som församlingen i Antiokia
(a) Antiokia var en betydande stad i dåvarande Syrien och nuvarande södra Turkiet, knappt 50 mil norr om Jerusalem. Den bibliska staden finns inte kvar annat som en ruinhög, men en liten obetydlig och deprimerande turkisk stad med namnet Antakya ligger i dess närhet. Under sin storhetstid ansågs Antiokia vara en mycket betydelsefull stad (tredje i rang efter Rom och Alexandria) som också kallades porten till Östern.
(a) Antiokia var en betydande stad i dåvarande Syrien och nuvarande södra Turkiet, knappt 50 mil norr om Jerusalem. Den bibliska staden finns inte kvar annat som en ruinhög, men en liten obetydlig och deprimerande turkisk stad med namnet Antakya ligger i dess närhet. Under sin storhetstid ansågs Antiokia vara en mycket betydelsefull stad (tredje i rang efter Rom och Alexandria) som också kallades porten till Östern.
(b) Det var i Antiokia som ordet kristen användes första gången någonsin i världshistorien. Vad sägs då om dessa s.k. kristna?
i. De som kallades kristna var människor av icke-judiskt ursprung (greker betecknar ofta grekisk-talande hedningar) som kommit till tro på Jesus och blivit hans efterföljare efter att hört evangeliet om frälsningen predikas i Antiokia
ii. De som hade predikat evangeliet i Antiokia var kringresande judiska predikanter som flytt från den svåra förföljelse som började i Jerusalem i samband med att diakonen Stefanus stenades till döds för sin tro på Jesus:
Apg. 7:59-8:4: Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han. Och Saulus hade gått med på att han dödades. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judéen och Samarien. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet.
iii. Dessa judiska predikanter valde lite oväntat att predika också för de människor som inte var judar[1] – möjligen hade de lättare för att kommunicera med dessa människor eftersom de verkar ha varit judar som ursprungligen var från områden som låg utanför Israel, i den s.k. diasporan, förskingringen, i detta fall Cypern och Cyrene; det fanns judiska kolonier lite varstans i det romerska riket, t.ex. i Antiokia och också i Tarsus där Paulus var född. Dock verkar dessa judiska predikanter har befunnit sig i Jerusalem när förföljelsen mot församlingen bröt ut. Så skingrades de över ett stort område, men Gud använde denna förskingring för att sprida sitt Ord till många fler människor än vad som varit möjligt om dessa män och kvinnor hade stannat enbart i Jerusalem. Det var ju heller aldrig Jesu vilja att de skulle stanna i Jerusalem för all framtid – innan hans himmelsfärd säger han uttryckligen:
Apg. 1:8: ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”
Detta säger oss att Gud kan låta svårigheter drabba oss och ändå vända det svåra till en stor seger för sitt rike. I detta fall gjorde Gud detta genom att leda dessa judar att predika frälsningens budskap även för hedningarna, något som GT faktiskt förutsagt skulle ske (se t.ex. Jes. 49:6, som Paulus citerar i Apg. 13:47) även om det tog tid för de Jesus-troende judarna att vänja sig vid tanken (se Apg. 10:1-11:18).
(c) Så när Ordet kom till dessa hedningar i Antiokia säger Bibeln att Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
(Apg. 11:24) En församling bildades i Antiokia som bestod av ett större
antal människor som hade hört budskapet om Jesus och hans seger över
synden på Golgata och omvänt sig från sina synder och lämnat sig åt Gud –
uttrycket Herrens hand är intressant då det uttrycker att Guds
frälsande makt på ett särskilt sätt var med de som förkunnade budskapet
så att dessa människor kunde vinnas för Gud – förmodligen bestod denna
församling både av judar och hedningar, men det verkar som om de allra
flesta var av icke-judiskt ursprung[2].
(d) Dessa hedningar i Antiokia som kom till tro på Jesus kallades alltså kristna – det enda rimliga är då också att den mening man lade i ordet kristen
på denna plats är den första och ursprungliga betydelsen som detta ord
hade. Kristendom är ju också beteckningen för den kristna trons innehåll
och praktiska konsekvenser. För alla som vill kalla sig kristna är det
då av yttersta vikt att ta reda på vad dessa människor som först
kallades sig kristna trodde på och hur de levde, annars kan det hända
att vår kristendom bara delar namnet med den ursprungliga kristendomen
men befinner sig mer eller mindre långt från den i fråga om dess
innehåll, frälsande kraft och giltighet inför Gud.
/bibelfokus.se
Kang DongHyeon
Ilyes Satouri
